Presentation Samuel Andersson

Först ut i presentationsrundan av årets styrelsemedlemmar är Samuel Andersson, född och uppvuxen i Halmstad, något jag i hemlighet alltid varit lite avundsjuk på men aldrig berättat förrän nu. Innan jag ska träffa Samuel för intervjun förbereder jag mig noggrant. Jag vet sedan tidigare att Samuel har ett stort, i mångas ögon förmodligen ohälsosamt, intresse för HBK och jag vill inte framstå som okunnig i sammanhanget.

Jag går från Görvik ut till Vapnö IP där Samuel, tidigare fruktad forward som gick under epitetet Oskarströms Gunnar Thorvaldsson men nu skolats om till försvarsgeneral, nyss har tränat färdigt med sitt Vapnö IF. Han hälsar mig välkommen med ett fast handslag som inger respekt och ber mig följa med till konferensrummet där Vapnö IF möter media innan viktiga matcher i division 7 södra Halland. Efter de obligatoriska hälsningsfraserna och kort utbyte kring hur det går på Football Manager glider vårt samtal snabbt in på HBK och Bollklubben Support. Samuel beskriver med passion den glöd han har för Halmstads BK och supporterföreningen. Med sina tidigare totalt fem år i BKS styrelse, som både vice ordförande och ordförande tror Samuel att han tillsammans med den brinnande passionen kring klubben kommer att bidra med viktig rutin i styrelsen. Som helt grön i sammanhanget kan jag bara instämma och har en känsla av att Samuel kommer vara en trygg axel att luta sig mot för mig under det kommande året. Som oberoende journalist är jag ytterst intresserad av vad Samuel har att säga om pressfriheten, eller kanske bristen på den, i Kina. Samuel säger att han på en skala från Falkenberg till Halmstad skulle säga att pressfriheten ligger på GAIS. Vad det innebär i praktiken är fritt för tolkning, jag bedömer hur som helst att han inte är jätteimponerad av fängslade journalister och oppositionella.

Vi reser oss från konferensen och beger oss mot Samuels silverfärgade bil medan han berättar om sina bästa minnen med klubben han håller så kär. När vi satt oss i bilen beskriver Samuel på klingande halländska hur han sittandes på sin pappas axlar såg Dusan Djuric göra HBK:s ledningsmål i vad som borde ha blivit guldmatchen 2004, från Samuels bilstereo strömmar tonerna från Beatles Money Can’t Buy You Love. Trots att det vid tidpunkten för målet var väldigt nära ett SM-guld är det faktiskt ett annat minne som enligt Samuel ligger honom allra varmast om hjärtat.
 

”Minnet som är absolut starkast är dock när Mathisen gör 2-1 på Olympia. Jag pajade mitt knä i samma veva men envisades ändå med att hoppa in på planen och halta fram till spelarna.”
 

Samtalet flyter på och vi har mycket trevligt men jag känner att det vore intressant att få veta vad Samuel tycker om andra saker än HBK, varför jag frågar kring vad han tycker om pingvinernas situation på Antarktis. Det visar sig att Samuel har ett stort intresse för dessa djur och jag får en lång utläggning kring varför vi måste stoppa smältningen av isarna, helst redan igår, för att pingvinerna ska kunna fortsätta leva och frodas. Trots att situationen för pingvinerna inte är särskilt ljus ser Samuel, som den positiva människa han är, att pingvinerna i alla fall inte har det sämre än de som tvingas bo i Falkenberg. Vad Samuel tycker om grannen från norr framgår med all önskvärd tydlighet.
 

”Falken är ungefär som den där jobbiga ungen tvärs över gatan man alltid bråkade med när man var liten. Killen som ofta var avis på dig och därför var tvungen att söka din uppmärksamhet. Man tycker inte om honom men samtidigt tycker man synd om honom. Falken är helt enkelt små och lite jobbiga, men man tycker synd om de som tydligen väljer att hålla på de där laget.”

 
Jag känner igen mig mycket i Samuels beskrivning men blir snabbt lite orolig då jag också kommer norrifrån, så jag frågar lite försynt vad han egentligen tycker om mig. Han beskriver mig som en vapendragare, som grabben man lekte med när man tyckte synd om Falkenberg. Jag blir lättad och finner ingen anledning att tro att Samuel tillrättalagt sitt svar bara för att det är jag som ställer frågorna.
 
Medan Samuels silverfärgade Opel tar oss söderut mot Helsingborg, där vi har fått biljetter till en inspelning av TV 3:s succéserie Lyxfällan, förklarar han vad han ser som föreningens mål under 2019. Han vill att föreningen ska växa, och vara större än den någonsin varit, vidare beskriver han hur han vill att vi ska satsa på ännu bättre tifon, och framförallt, att vi ska ha ett ”jävla drag på 51:an”. Jag kan återigen bara skriva under på vad Samuel berättar. Jag ber honom att utveckla ytterligare och frågar varför man ska bli medlem i Bollklubben Support.
 

 ”För att vi är Sveriges roligaste och trognaste supporterförening. Jag lovar att man kommer få med sig jävligt fina och roliga minnen från läktare och resor. Bli medlem och testa själva! Hör av er till mig om ni tycker jag hade fel senare.”
 

Med tanke på hur väl omhändertagen jag blev när jag klev in i gemenskapen är jag övertygad om att ni slipper höra av er till Samuel, men om någon mot förmodan ändå vill höra av sig och skälla på honom kan ni få hans nummer och adress av mig. Från bilstereon hörs inte längre Beatles ljuva toner, istället hörs när vi närmar oss Helsingborg, en dokumentär från P3 om Ivar Krueger, känd under namnet Tändstickskungen och för en av svensk historias mest spektakulära konkurser. När vi parkerar bilen vid Olympia frågar jag nyfiket om Samuel kan beskriva vad HBK betyder för honom. Med en ton i rösten som gör att han nästan känns lite rörd beskriver han hur HBK, bortsett från familj och nära vänner nog är det som står honom närmast här i livet. Han säger att han är uppvuxen på Örjans Vall och kommer att gå till Örjans Vall så länge han finns på denna jord, så enkelt är det. Jag finner ingen anledning att tvivla på den saken.
Innan intervjun avslutas ber jag avslutningsvis Samuel att skicka med en hälsning till min ömma moder.
 

”Jag vill nog inte hälsa på samma sätt som din kära vän som var nojig i ett halvår efter det ni lurade i honom... Nä men hon är trevlig och har ju uppfostrat åtminstone en fantastisk son. Stort cred till både henne och din väluppfostrade lillebror!”
 

Jag blir genast lätt förvirrad då Samuel tidigare beskrivit mig som en vapendragare när jag nervöst frågat vad han tycker om mig trots att jag är uppväxt norr om landskapsgränsen. Hur kan man inte beskriva mig som väluppfostrad? Jag inser dock snabbt att detta är ett typiskt uttryck för Samuels bitska humor som gjort honom till en mycket uppskattad person såväl i styrelser som på läktare och som vän. När vi rör oss från bilen gör jag det med känslan av att Samuel med sin passion, rutin och sinne för humor kommer att medverka till att göra BKS och därmed HBK mäktigt igen.

Fem snabba med Samuel
Fredrik Ljungberg eller Petter Hansson? Fredrik Ljungberg.
Semestra i Falkenberg en vacker sommardag eller semestra naken på ishotellet i
Jukkasjärvi i minus 35? Ishotellet
Kronofogden knackar på eller HIF TV? Kronofogden knackar på
Nissan eller Nilen? Nissan!
Ghandi eller Fredrik Johansson? Freddan (Obs, genuint svar, jag kallar aldrig mig själv för Freddan)

Fredrik Johansson