Fredriks betraktelser - Svenska cupen eller – jag spenderade nio timmars ensamresande för att se HBK kryssa mot Oddevold.

Äntligen tävlingspremiär och dags för svenska cupen. Jag tänkte därför passa på att inför allmän beskådan (alla sex som läser detta, tack mamma, pappa och mina kära styrelsekollegor) ranka mina bästa cupminnen på plats med HBK. Jag vill börja med att säga att jag inte sett ett särskilt stort antal cupmatcher live, varför urvalet blir något skralt, men det ska nog gå ändå. Så häng med här på min lilla cupresa.

4. Västerås SK borta, 2015. En känslomässig bergochdalbana. För första gången i min medvetandetid begav sig HBK för att spela i min uppväxtstad. Efter ett fotbollsliv där VSK fört en ganska anonym tillvaro, även i Västerås och HBK alltid varit både tre och fyra snäpp större och bättre skulle man äntligen mötas i tävlingsmatchssammanhang. Tidigt insåg jag att de höga hästarna man satt sig på inte skulle vara till fördel för undertecknad. Ett uruselt HBK, ledda av stjärnvärvningen Kwame Amponsah Karikari från AIK lyckas med nöd och näppe kryssa mot ett Västerås som säsongen 2015 fick kriga för att hålla sig kvar i norrettan. Givetvis får jag äta upp mina ord och betala för min innan matchen väldigt höga svansföring. Att minnet inte riktigt förmår kvala in på medaljplats är för att den så tydligt illustrerar säsongen 2015 som naturligtvis slutade med degradering för HBK.

3. På tredjeplats, tillika bronsplacering finner vi Norrköping borta 2017. Förutsättningarna inför matchen? HBK vidare vid kryss. Ställning efter en knapp halvtimme? 5-0, Peking. Väder? Dödskallt. HBK höll ändå upp efter den något svaga inledningen och matchen slutade till slut bara 7-0 till hemmalaget. Det mest minnesvärda med matchen för egen del var annars den Pekingsympatiserande kompisens förstående klapp på axeln och ”vi sätter oss i baren istället, det är varmare där” efter att Kalle Holmberg fullbordat sitt hattrick i minut tjugonio. Matchen håller tack vare det eminenta barhänget på Östgötaporten att klättra om tvåan på min ranking, men Niklas Bärkroths 7-0 blev inte bara spiken i kistan för HBK en kylslagen eftermiddag i Norrköping, utan även för denna matchs placering på denna prestigefyllda (nåja) lista.

2. På silverplats: IK Oddevold borta, 2018. Upplevelsen kan sammanfattas i sju punkter som mer eller mindre samtliga balanserar på gränsen till ren misär. Punkt ett: Fyra och en halvtimmes ensamresa sträckan Västerås - Uddevalla. Punkt två: Färdkosten(ölen) tar slut redan på resan ner, där får undertecknad faktiskt ta på sig ett stort ansvar för bristande planering. Punkt tre: Då tåget anländer tidigare än folket dyker upp från Halmstad, och färdkosten(ölen) har gjort sitt för hungern letar jag snabbt upp en pizzeria, beställer en kebabtallrik, betalar och väntar, och väntar, och väntar. Tidsuppfattningen är vid det här laget relativt miserabel men efter vad som åtminstone är en halvlek inklusive Fergie Time utan käk plingar telefonen till. Gänget från Halmstad har dykt upp, jag ska bli upplockad då arenan ligger en bit ut, tro det eller ej, det finns faktiskt vissa avstånd även i Uddevalla. Förvånande, jag vet, jag förlåter er om ni inte tror mig. Hur som helst så tvingas jag vaska det betalda käket och beger mig för att möta upp bussen. Punkt fyra: HBK kryssar mot IK Oddevold som sedermera slutar på en meriterande niondeplats i division 1 södra. Det ska sägas att placeringen i söderettan säkrades utan Robin Jansson, ni minns honom va? Sagan, från Bengtsfors. Han som gick från att inte kunna åka tunnelbana och aldrig sett en rulltrappa till landslaget på mindre än ett år? Precis, han. Punkt fem: Ensamresa sträckan Uddevalla – Västerås, nu utan färdkost. Punkt sex: Hemma i Västerås (misär), lätt bakfull och med ett kryss mot ett gäng på ungefär samma nivå som Falkenb*rg normalt håller. Punkt sju: Bränner bussen, tvingas gå hem. Ridå.

1. På första plats har vi HBK-BP på Örjans Vall, någon gång i mitten på 2010-talet, jag minns inte exakt årtal, kan ha varit 2007, men lika gärna 2008 eller 2009. Jag är säker på att HBK torskade, något säger mig att Arash Talebinejad spelade för BP, han kanske till och med nätade och mitt starkaste minne är att det var BP-supportrar från Skåne på plats. Detta är också allt jag minns av mitt minst dåliga cupminne på plats som kniper förstaplatsen tack vare att det är det jag minns allra minst av.

En del tror på jultomten, andra på en gud och en tredje på jinx. Jag tror idag inte på något av dem även om man kan bli lätt religiös av HBK ibland, men det var längesen nu så det räknas nog inte. Hade jag trott på det tredje, alltså jinx, hade jag med mitt inte ens mediokra utan totalt usla track record bojkottat cupen i år. Men då jag tro det eller ej, åtminstone ibland kan frammana en intellektuell ålder strax över elva år så har jag lämnat vidskepligheten bakom mig. Istället hoppas jag att så många som möjligt sluter upp på läktarna och tillsammans skapar nya, denna gång förhoppningsvis även fina cupminnen! Väl mött, framåt Halmstad! Mot Europa!

Fredrik Johansson

* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten.

Nyhetsarkiv

Länkar

-

Senaste nyheter