Högmod går före fall

Är ni bekanta med legenden om Ikaros? Den grekiska tragedin som i vår tid blivit synonymt med begreppet hybris. Vingar utav hybris, som Niello uttryckte sig i den officiella Big Brother-låten i början av 2010-talet. Den här texten ska emellertid inte bli någon genomgång av grekisk mytologi eller svenska dokusåpor, hur spännande det än må vara, men viljan att efterlikna gudar likt Ikaros eller valfri dokusåpadeltagare som gör ett eventuellt fall betydligt mycket hårdare utgör utgångspunkten i dessa betraktelser. Hybris, övermod och efterapning är tre ord som kan summera upptakten till HBK:s säsong 2019. Klubbledning har inför säsongen lagt en budget med förutsättning att Klubben når Allsvenskan, man har samtidigt lanserat en dokumentärserie med tema ”HBK:s väg mot Allsvenskan” som bland annat finns tillgänglig via Cmores kanaler. Undertecknad var inte heller sen att hoppa på hybriståget och påståendet att ”allt under 90 poäng när säsongen summeras bör ses som en gigantisk skräll” har ätits upp fler gånger än Särimner, för att återigen gå tillbaka till mytologins värld. Säsongsupptaktens höga svansföring internt i kombination med en stark utomstående tro på att en lätt joggingtur skulle räcka för att Sveriges vackraste fotbollsklubb skulle ta klivet tillbaka till Allsvenskan by DHL har mötts av ömsom förundran, ömsom av hån, med all rätt. Denna text som får ses som något av en comeback från undertecknad som varit frånvarande på grund av utomstående orsaker ska inte plocka isär säsongen i molekyler, det finns det många som gör och har gjort betydligt bättre, istället vill jag lämna alla med blåsvart hjärta som läser detta en uppmaning.

Historien om Ikaros slutar tragiskt med att huvudpersonen på grund av sitt högmod störtar ner i Egeiska havet och drunknar och om inte HBK tar sig samman är det risk att man störtar rakt ner i Kattegatt. Därför vill jag uppmana alla kring HBK, spelare, ledare, klubbledning som supportrar och framförallt kanske mig själv att anpassa krav- och målbild till dagens verklighet. I dagens bistra verklighet och moderna fotbollsvärld är Sverige, om än inte lika hårt drabbat som de större europeiska länderna, långt ifrån förskonat. Storklubbarna drar ifrån ekonomiskt och publikmässigt och det är inte längre realistiskt att tro att vi eller någon klubb i samma storlek ska vara den nagel i ögat på storklubbarna som vi en gång var. Det är inte realistiskt att tro att en klubb från Halmstad vart femte år ska kunna ligga i toppen och utmana lag som Malmö och AIK, så till vida att klubbledningen inte ger sig in i barackbranschen men det finns minst sagt en viss medföljande problematik inbakad i den lösningen.

För att HBK ska överleva och ta sig framåt i dagens klimat kan inte vi som utgör publiken sluta gå på matcher för att oddsen på förhand är jämna mot IK Frej snarare än i HBK:s favör mot Hammarby. Vi måste justera vår självbild gentemot verkligheten, högmod går före fall. En viktig del i intäktstappet som bidragit till att sätta HBK i dagens situation handlar om sviktande publiksiffror till följd av resultat som inte behagar oss åskådare. Om vi i framtiden vill se ett starkt HBK krävs det att vi alla sluter upp, att vi alla tar oss till Örjans Vall för att stötta HBK, det krävs att vi rättar målsättningar, självbild och förväntningar efter verklighetens matsäck, hur bistert och sorgligt det än må låta men vi har inte längre råd att likt Ikaros sväva iväg mot solen. För HBK i tiden, framåt Halmstad.

På förhoppningsvis inte lika långt återseende som senast, Fredrik Johansson.

* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten

Nyhetsarkiv

Länkar

-

Senaste nyheter