2019 > 03

Det är snart dags för Superettan och vi ger oss ut på en resa i min sista krönika innan den mycket efterlängtade premiären.

Vi reser från etta, mot etta, ledda av hemvändande etta. Platsen vi lämnar har vi flera gånger lämnat, men tyvärr också återvänt till under senare år. Platsen vi lämnar är berömd både för Per och misär, resans slutdestination för Lennart.

Resan går via byar (Varberg) såväl som förorter till Stockholm (jag kollar på dig, Västerås, kära hemstad) och vart nu Dalkurd bestämmer sig för att spela när vi ska dit i juni. Första proffsmatchen på månen månntro? Elon Musk lär vara intresserad.

Eventuella hinder under resans gång finner vi även i Östlig riktning, i stad där den moderna idrottens lakejer sopar banan med falnad ”gigant”. Sopar banan gör även ett underifrån nytillkommet tillskott, men det är varken med motståndare eller rivaler utan med skatteverket. *Host Syrianska*. Från låg skattemoral och högre tränaromsättning än Palermo rör vi oss mot revolutionärt tillhåll i Värmland, känt för att man egentligen tillhör Örebro.

Resan kommer också att ta oss utomlands, eller åtminstone till lilla London där besök hos rödblått sällskap väntar, har vi tur bjuds här på snittar och champagne utöver tre poäng. När vi ändå är i krokarna passar vi på att också hälsa på Champions League-satsande förlorarromantiker innan vi återigen rör oss vidare och blåser förbi Elfsborgs farmalag ledda av självmålande tränare. Vi ska också passa på att hälsa på Johan Mjällby, den enda av sitt namn som någon kan finna det minsta relevant.

Förhoppningsvis har vi Gud med oss på vår resa. Det finns dock farhågor om att han istället står på vårt första hinder, HV71-Södras sida. I fd. statsminister Reinfeldts hemkommun Täby hittar vi ytterligare gudfruktigt hinder i Amadeus Söögard och hans apostlar. Gud, förlåt mig för mina synder, tyvärr, hjort är hjort. Inte långt ifrån, varken geografiskt eller inkomstmässigt finner vi plantskola med Lundsbergstendenser, gick jag för hårt åt pojkarna nu? Det gjorde även en portugis ifjol. Vår resa leder oss även till Mando Diao-land för möte med leksingars sommarhobby, får jag inte en korv kan det bli bad i Dalälven. Från nordligast, till sydligast hinder, och besök dit palmerna bor. Eller, inte kan det ha varit en förort till Malmö, Köpenhamns största förort som Medina en gång sjöng om? Glöm det.

”Den mätta dagen den är aldrig störst, den bästa dagen är en dag av törst, nog finns det mål och mening med vår färd men det är vägen som är mödan värd” som det numera inte särskilt uppskattade Boråsbandet Albatraoz en gång uttryckte sig. Nog finns det en poäng i Albatraoz bevingade ord, men i år struntar jag blankt i hur resan artar sig, det är målet som är mödan värd. När resan i november summeras hoppas jag att vi är framme vid vår destination, vår destination som är Allsvenskan. Nu åker vi! Framåt Halmstad!

Fredrik Johansson
* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten.
 

Läs hela inlägget »

Hej alla vänner, ovänner och allt däremellan. Saker och ting är sällan enbart svart eller enkom vitt, se bara på Italiens mesta mästare Juventus, världens äldsta proffsklubb Notts County eller Landskrona BoIS, nyligen klara för spel i division 1 Södra. Att vi lever i en samtid där nyanser allt oftare suddas ut till förmån för extrema uttryck bidrar också till att det så gott som är en plikt att som uppburen och omsusad (nåja) skribent i den mån det går, undvika att bidra till den beklagliga samhällsutvecklingen genom svulstiga formuleringar och uppenbara överdrifter. Därför hälsar jag vänner, ovänner och allt däremellan välkomna till en av mina första krönikor som styrelseledamot i Bollklubben Support Halmstad. För att inte bidra till de extrema yttringar som sliter moderna samhällen itu kommer jag fortsättningsvis i denna återkommande spalt att vara om inte hundra, så i alla fall hundratio procent nyanserad, med start nu. Denna krönika, tänkte jag ägna åt de två ting jag håller mest kärt, Halmstads Bollklubb, och Nils Fredrik Johansson.

Vi börjar med den senare. Mina styrelsekollegor känner nog många av er redan igen men vem är jag, Fredrik, relativt nyinvald styrelseledamot i Bollklubben Support? Jag är nyss 25 år fyllda, född i Uppsala, uppvuxen i Västerås, studerandes i Linköping. Beskrivs av andra som en ytterst ödmjuk och väldigt kul kille, med ett ölsinne utöver det vanliga (fri tolkning). Vidare beskrivs jag så gott som uteslutande som en varm person som vill alla väl. Älskar alla, älskad av alla, hatar ingen, hatad av ingen. Nyanserat, absolut. Jag själv skulle nog, ödmjuk som jag är, tacka för de snälla orden för att sedan snarare beskriva mig som ganska alldaglig och medioker, helt okej på mycket, inte enastående på något, dålig på ganska lite, ödmjuk.

Jag har följt HBK på olika sätt under hela min uppväxt, till stor del på avstånd via text-TV, sida 377 samt korta inslag på Fotbollskväll och Sportnytt. Som sommarhallänning begränsades länge besöken på Örjans Vall till somrarna men ju äldre jag blivit, ju mer frekventa har besöken också blivit och idag ser jag allt jag hinner och har råd med. Jag har mycket att tacka min släkt för, att jag har HBK är farfars förtjänst, han är uppväxt i Halmstad och anledningen till sommarbesöken. Jag känner att det därför inte är mer än rätt att ta tillfället i akt och hylla krutgubben, tack farfar, för allt, tack för HBK!

Jag blev förälskad i HBK första gången jag klev in på Örjans Vall, sommaren 2000, och trots att HBK har gett mig fler och hårdare smällar än någon, eller något annat i detta liv, så står jag här idag, relativt nyligen invald i supporterföreningens styrelse. Albert Einstein ska en gång ha sagt att definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig samma resultat, vilket inte bara sammanfattar min personliga relation till HBK, men även mitt förhållande till mig själv på något sätt. Man är inte smart. För övrigt, hur lökigt är det inte att citera Einstein? Dock är detta är en otroligt cheesy kärleksförklaring till ett fotbollslag, och i krig och kärlek är allt tillåtet så låt gå, då.

Nåja, under de senare åren har mitt supporterskap blivit allt mer aktivt, jag har sett allt fler matcher live, I Halmstad såväl som i inte Halmstad. Jag har via mitt mer aktiva supporterskap skapat mig flera riktigt fina vänner, vänner som jag vet att jag kommer ha med mig så länge jag, eller vännerna lever. Just gemenskapen som fotbollen ger en är något jag vill skicka med i denna krönika. Jag var länge själv nervös och osäker kring hela grejen med att åka med på bortaresor. Funderingar så som ”varför ska jag åka, jag känner ju ingen där” och ”tänk om folk inte tycker att jag är tillräckligt mycket HBK:are” var inte alls ovanliga innan jag tog steget. Ett litet steg för Fredrik som jag inte ångrar en endaste minut idag så här ungefär ett och ett halvt år senare (hemmatorsken mot Värnamo i höstas exkluderad). Den gemenskap som skapas i en minibuss Halmstad – Sundsvall tur och retur, där däcket smäller i Upplands Väsby och HBK torskar en livsviktig match i bottenstriden skapas inte någon annanstans. De minnen man skapar i en campingstuga utanför Östersund eller bakom deras bortaläktare i stekande värme och sviterna efter gårdagen är minnen man alltid kommer att bära med sig. Den lycka HBK-familjen ger en är ovärderlig, hur jävla klyschigt det än må låta.

Människor med ett betydligt större kulturellt kapital och poetisk ådra än jag har i årtusenden försökt sätta ord på kärleken, utan att lyckas. Mitt försök att beskriva den vackraste av känslor kulminerar i en 6-1-vinst hemma mot Jönköping Södra, vad det sen säger om mig, och hur jag lyckas eller misslyckas med att formulera kärleken får andra avgöra, men är det något jag verkligen vill att du som trots allt dravel orkat läsa ända hit ska ta med dig så är det just detta, våga! Jag tog steget, jag vågade signa upp mig för en bortaresa med för mig totalt okända personer, jag fann, inte bara en större kärlek till HBK, jag fann också vänner för livet. Visst håller jag mig nyanserad och fri från bombastiska formuleringar? Bra! Tänkte väl det.

Avslutningsvis och som i ett led att fortsätta lanseringen av mig själv på denna kanal, inte bara som styrelseledamot utan också som nyanserad och objektiv skribent, tänkte jag ta tillfället i akt att i ödmjukhetens tecken tippa Superettan. En serie där HBK av någon outgrundlig anledning ska tampas med obetydliga nonsenslag som Norrby, IK Frej Täby och GAIS. Då jag är uppväxt i Västerås, en stad där precis alla, undertecknad naturligtvis inkluderad, lider av ett enormt och nästan sjukligt mindervärdeskomplex gentemot Stockholm har jag tagit ödmjukhetshjälp av AIK anno 2014 när nu serien ska tippas.

Mitt neutrala och nyanserade tips ser ut enligt följande:

1.       HBK – Kommentar egentligen överflödig men vi försöker ändå. Hade tagit klivet upp redan förra säsongen om det inte vore för att det råder olika spelregler i Helsingborg och Eskilstuna jämfört med resten av landet, samt om inte Falkenb*rg överpresterat på ett sätt som får Steven Bradburys OS 2002 att blekna. Landets utan tvivel finaste förening har en överlägsen spelartrupp som inför i år även förstärkts med den stolta svenska nationens bästa mittback sedan Petter Hansson hängde upp skorna på spiken. På världens naturskönaste arena Örjans Vall bär de oxtokiga supportrarna som av neutrala betraktare brukar jämföras med Boca Juniors barras bravas i sina glansdagar fram de blåsvarta hjältarna. Allt under nittio poäng när serien är slutspelad vore en skräll utan dess like.
2.       Inte HBK
3.       Inte HBK
4.       Inte HBK
5.       Inte HBK
6.       Inte HBK
7.       Inte HBK
8.       Inte HBK
9.       Inte HBK
10.   Inte HBK
11.   Inte HBK
12.   Inte HBK
13.   Inte HBK
14.   Inte HBK
15.   Inte HBK
16.   Inte HBK

 Tack för mig, framåt Halmstad!
​​​​​​​
Fredrik Johansson

* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten.​​​​​​​
 

Läs hela inlägget »

Vad är det för fel i att älska det man har, sjöng Linnéa Henriksson i sin eminenta låt om känslorna kring hennes vackra hemstad. Ja vad är det egentligen för fel? Supporterskapet till en svensk småklubb präglas i mångt och mycket av Linneas fråga. Att hålla på en klubb utanför det mediala rampljuset är inte alltid en dans på rosor, det är ett supporterskap som ofta bespottas och som sällan får den uppskattning det någonstans förtjänar. Att följa sin småklubb när skolkamraterna hejar på de häftiga Stockholmsklubbarna eller Real Madrid är inte alltid det enklaste, att idolisera Gabriel Gudmundsson när Messi drar till med karriärens femtioförsta hattrick kräver även det en viss motståndskraft och självsäkerhet för att älska det man har.

I kölvattnet av resultaten i semifinalerna av Svenska Cupen som innebar att Häcken och laget som inte bör nämnas vid namn spelar final dök de upp som ett brev på gamla posten, de överlägsna kommentarerna och skämten kring den förmodat urusla publiksiffran i den stundande cupfinalen. Måhända har de rätt där uppe i sina elfenbenstorn, men vad spelar det för jävla roll? Det är oerhört lätt att sitta på sina höga hästar, med sina starka publiksiffror bakom sig och håna alla oss som viger våra liv åt föreningar utan samma creddighet. Det är inte heller särskilt svårt att tillsammans med tusentals andra stå och skratta åt oss som är femton pers på andra sidan arenan, det är väldigt enkelt att med hundratals man stå på en bortaläktare och påpeka hur urusel klack vi småklubbar har jämfört med er och det krävs inte särskilt mycket för att med sina nummer i ryggen gång på gång påpeka sin överlägsenhet gentemot en stackars underlägsen motståndare. Vi försöker, vi gör vad vi kan, men vi är inte er, vi bara råkar älska det vi har.

Jag förstår helt och hållet att det för många ses som häftigare att hålla på IFK Göteborg än HBK, att följa någon av tvillingklubbarna istället för IK Sirius eller ha sina sympatier hos Hammarby snarare än hos Kalmar FF, men jag sörjer det faktum att så är fallet. Jag tror att svensk supporterkultur som helhet mår bra av att inte koncentreras till de större klubbarna, hela Sverige ska leva och hela Sverige lever inte utan sina småklubbar. Jag må framstå som gnällig och jävig men jag är övertygad om att något går förlorat när det ses som töntigt att följa sin småklubb. Jag är övertygad om att något går förlorat när folk i städer som Halmstad, Gävle och Örebro väljer det för tillfället coola och creddiga snarare än det lokala, det töntiga. Nej, alla snittar inte trettontusen åskådare på hemmamatcherna, alla kan inte abonnera tåg till Göteborg eller sälja ut bortasektioner och det är säkert coolt att stå på en välfylld läktare som en i mängden och påpeka töntigheten hos de som törs ställa sig i en småklubbs klack, hos de som bara älskar vad de har.

Missförstå mig rätt, den här texten handlar absolut inte om att förringa det engagemang som visas upp hos storklubbarna, det är deras engagemang, driv och kunnande som är loket i svensk supportkultur och jag högaktar det. Den här texten är tillägnad alla som började hålla på klubbar som inte är poppiga och häftiga när andra gjorde det, till alla som står tillsammans med tio andra på en bortaläktare en tisdagkväll i Gävle, till alla som är stolta, stolta över att älska det man har.

Fredrik Johansson
* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten.

Läs hela inlägget »

Det har nu gått ungefär en månad sedan supporterföreningens årsmöte, så vad har Bollklubben Supports nya styrelse gjort under sin första tid? Då föreningen inte har en särskilt gynnsam ekonomisk situation låg fokus direkt på att värva nya medlemmar för att på så sätt få in ekonomiska medel för att driva föreningen i önskad riktning. En hårdare marknadsföring för medlemskap i BKS har gett resultat och vi har sett en stor ökning i medlemsantal från årsmötet räknat. Fokus på att öka medlemsantalet kommer att fortsätta, ju fler medlemmar vi har, ju bättre saker kan vi anordna för supportrar till Halmstads BK. Vi har tagit fram en halsduk i ett begränsat antal exemplar, det har varit bra åtgång på halsdukarna och i nuläget finns det ett fåtal kvar, så vill man ha en är det dags att slå till. För att värna om medlemmarna i supporterföreningen beslutade styrelsen att medlemmar ska ha tydliga rabatter på resor och även rabatter på de souvenirer BKS tar fram och distribuerar. Vi hoppas dels att detta ska locka folk till att bli medlemmar, men framförallt handlar det om att man ska få något för sitt medlemskap.

När halsdukarna levererats, i samband med borta- och hemmapremiärerna kommer arbetet med att ta fram nästa souvenir påbörjas. Har man förslag på någon typ av souvenir man vill se från oss får man oerhört gärna kontakta resa@bollklubbensupport.se. BKS kommer under säsongen att ha en bod placerad innanför Örjans Valls huvudentré där det är tänkt att vi ska stå och synas innan matcher. Vid boden kan man lösa medlemskap, anmäla sig till resor, köpa våra souvenirer eller bara snacka lite HBK om man så känner för det.

Det jobbas för fullt med att färdigställa de banderoller som syns på vackra Örjans Vall, vill man hjälpa till med något gällande målning av banderoller fix med tifo eller stötta den typen av verksamhet ekonomiskt får man oerhört gärna höra av sig till resa@bollklubbensupport.se. Ju fler som hjälper till, ju bättre blir det, ju fler som hjälper till, ju roligare blir det.

Vi är även inne i den formella processen att skaffa ett så kallat företagsnummer dit man kan swisha. Dels bli den ekonomiska handläggningen för oss betydligt enklare, dels är det mycket proffsigare och förhoppningsvis något som kommer att uppskattas utifrån.

Arbetet med att planera och arrangera resor till bortamatcher pågår för fullt. I nuläget jobbar vi för att få in anmälningar till premiären, som tyvärr ligger på en tisdag, men vi hoppas att så många som möjligt vill åka med ändå. Vidare så ligger resor till de matcher som är spikade uppe här på hemsidan och det är bara att planera de resor man vet att man vill åka med på. Det finns en ambition från BKS sida att ha lite underhållning under resorna för att utveckla resekonceptet. Lotterier, resultattips och quiz är saker det har spånats kring internt. Även här är man varmt välkommen att dela med sig av tankar och idéer för hur vi kan utvecklas och bli ännu bättre för alla HBK-supportrars skull.

Det genomgående temat i denna text är feedback. Vi ser på diverse forum på sociala medier att det finns ett oerhört stort intresse kring HBK, HBK berör, HBK är en kraft att räkna med. Därför vill vi försöka ta tillvara på detta stora engagemang och kanalisera det i en kraftansträngning för att hjälpa Klubben tillbaka till Allsvenskan, och för att alla supportrar till HBK ska få ut ännu mer av sitt supporterskap, oavsett hur man har valt att stödja HBK. Vi vill finnas till för alla supportrar till HBK men då behöver vi ha hjälp kring vad vi kan göra bättre, vad vi kan göra för att nå ut till fler grupper av supportrar. Ni får väldigt, väldigt, väldigt gärna höra av er i kommentarsfält i de forum där detta inlägg länkas, hör gärna av er direkt till oss på Twitter, Facebook eller via mail. Hör av er till oss för att berätta, reflektera eller diskutera kring vad vi som supporterförening kan göra för just dig, din katt, partner eller barn.
Tillsammans kan vi, tillsammans ska vi upp i Allsvenskan igen. Framåt Halmstad!

Styrelsen Bollklubben Support

Läs hela inlägget »

Så här efter att kvartsfinalen i Svenska Cupen lottats fick jag en plötslig känsla av att vilja agera folkbildare här i min alltid så anspråkslösa spalt. Det ämne jag tänkt ta upp idag och som inte har något att göra med framtida cupmotståndare är ett ämne som jag och många andra dagligen brinner och kämpar för. Det är ett ämne som miljontals människor under åratal till och med utkämpat väpnad kamp för, dagens ämne i min folkbildningsspalt är demokrati.

Demokratins ursprung brukar härledas till det historiska Grekland, i en tid innan souvlaki, Girogios Samaras och driftsunderskott som får IFK Göteborgs att blekna. Demokrati betyder fritt översatt folkstyre och är ett styrelseskick som tillämpas i delar av världen och så gott som hela Sverige. Trots den gång på gång bevisade gamla devisen, ursprungligen presenterad av en av statsvetenskapens förgrundsfigurer Aristoteles, lärjunge till Platon och lärare åt bla. Alexander Den Store, om att demokrati är det bästa av alla de dåliga styrelseskicken, har demokratin inte hittat till alla delar av vår jord. Jag tänker osökt på ställen som Dubai, Kina och hemstaden för det av många uppskattade bandet Kent.

Genom historien har Aristoteles devis alltså visat sig vara sann. Demokratier har under årens lopp visat upp en bättre levnadsstandard, högre grad av yttrandefrihet samt bättre fotbollsresultat. Under de senaste åren har vi dock tyvärr sett antidemokratiska vindar blåsa genom världen och aktörer som utmanar den demokratiska ordningen åtnjuter allt större föjarskaror. Vi har sett yttrandefriheten utmanas i Ungern, attacker på den fria pressen från makthavare är idag mer regel än undantag och i mälarstaden som inte är på g utan på E har man haft sin egen orangea revolution.

Demokrati är inte enbart en fråga om pragmatik och resultat, det är lika mycket en fråga om etik och moral, och som självutnämnd väktare av moralen är det inte mer än rätt att jag ställer mig på barrikaderna i demokratikampen. Demokratin har under lång period varit en viktig stöttepelare i det svenska samhället och är den grund varpå idrottsrörelsen vilar. Därför är det beklämmande att människor sluter upp bakom antidemokratiska krafter i deras inte alltid så bussiga (no pun intended) försök att kringgå folkstyret. Det är alla demokratiskt sinnade människors plikt att i oroliga tider som dessa stå upp mot försöken att underminera vanliga människors förbannade rätt till insyn och inflytande. Det är för den lilla människan, det är för dig och det är för mig som jag brinner för demokratin. Se den här texten som ett brandtal, ett brandtal för demokratin, ett brandtal för allas rätt att vara med och bestämma, ett brandtal mot ryska bussmagnater och jämtländska byggherrar som vill rasera allt det vi håller kärt.

Men avslutningsvis lite snabbt till HBK, som ju denna spalt ändå främst ska behandla. Även om Klubben inte är favoriter i den stundande cupmatchen så har man på förhand ändå en relativt god chans att ta sig vidare till en semifinal, väl i en semi kan allt hända och utan att dra några förhastade slutsatser ser vi förmodligen snart HBK lyfta cupbucklan och ta sig ut till Europa. Därför avslutar jag kort och gott dagens spalt med att berätta att jag hoppas på estniskt motstånd i första kvalrundan till Europa League. Vad hoppas ni på?

Fredrik Johansson

* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten.

Läs hela inlägget »

Så, då är gruppspelet av Svenska Cupen över för den här gången och HBK har tagit sig vidare. Det är ett avancemang med blandade känslor. HBK inledde med att resa norröver med en sjukdomslista längre än titeltorkan i Falkenb*rg och smällde upp en mur som hade gjort Berlinmuren pre-1989 grön av avundsjuka. Premiären mot gänget från norr bjöd som väntat på ett lågt stående HBK-försvar och inte särskilt mycket ordnat spel från HBK:s sida. Andreas Johansson styrde försvaret med järnhand, Erik Ahlstrand, som väl knappt ens får köra moped, gjorde en helgjuten tävlingsdebut och där har vi förhoppningsvis en guldklimp i vardande. Utan att sätta för mycket press på grabben så tror jag att han startar bredvid Albin Ekdal i landslaget när säsongen är över, den som lever får se. Positivt var även att BKS fick god respons och mycket stöd, både inom och utanför HBK, i beslutet att bojkotta resan till Östersund av moraliska skäl. Vi visar att det i dagens orena fotbollsvärld finns ett visst moraliskt ljus och BKS är stolta att bära moralismens fana i vår resa mot nirvana.

Efter en meriterande poäng och en försvarsinsats som lovade gott begav sig Sveriges bästa blåsvarta lag till Uppsala för möte med IK Sirius. En match där Sadat Karim visade klass och avgjorde till HBK:s fördel med dubbla mål. Mot Sirius visade HBK periodvis intressanta tendenser men likt hela 2018 hade man svårt att hålla uppe spelet under 90 minuter.

När gruppspelet så skulle avgöras kom Karlstad BK, nykomling i division 1 på besök, varför en frän doft av hembränt, diesel och bränt gummi enligt rykten etsat sig fast i Halmstadbornas sinnen. Epilogen slutade med ett inte särskilt meriterande kryss efter en insats mer tafatt än undertecknad på ett nattklubbsdansgolv men HBK är trots det vidare tack vare att mitt älskade Östersund som jag aldrig yttrat ett ont ord om besegrade Sirius med klara siffror hemma på Pyongyang Jämtkraft Arena.

Trots avancemanget lämnar jag personligen gruppspelet bakom mig med blandade känslor. Lycka över att ha gått vidare, men också en gnagande oro över de likheter man ser med föregående säsong. Mot Sirius visade HBK upp samma problematik som man gjorde under hela 2018, oförmågan att prestera under 90 minuter. Jag kan räkna på min ena hand de få helgjutna insatser HBK gjorde förra året där matcherna allt som oftast bestod av relativt höga toppar men också dalar djupare än man måste leta i den allsvenska maratontabellen för att hitta Falkenb*rgs FF. Mot Karlstad hade man återigen extrema problem i en match man på papperet förväntas ha ett rejält spelövertag, HBK är inte Barcelona, HBK är inte heller Manchester City, men nog borde man ändå kunna förvänta sig att det ska vara tydligt vilka som har Superettans bästa trupp och vilka som är nykomlingar i division 1, så var inte fallet idag. Stabil HBK-dominans var inte fallet mot många lag överhuvudtaget förra säsongen vilket var en starkt bidragande orsak till att man gjorde sin sämsta säsong sedan Sundsvall brann. Jag vill inte måla fan på väggen efter ett gruppspel som resultatmässigt summeras över förväntan. Vi är fortfarande vidare, vi ska fortfarande vinna cupen och vi ska fortfarande ut i Europa, men för mig är det ofrånkomligt att inte lägga gruppspelet till handlingarna med frågan; vart ska denna säsongen egentligen sluta?

Fredrik Johansson

* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten.

Läs hela inlägget »

Arkiv

Länkar

-

Senaste nyheter