En lite annorlunda kolumn idag, en kolumn som inte direkt behandlar HBK men som är av intresse för alla som vill att svenska läktare fortfarande ska leva och för alla som är intresserade av att polis samt media sköter sitt uppdrag på ett korrekt vis.

Igår vankades det derbyfest i Göteborg, ÖIS mot GAIS, det som av lagens supportrar benämns som originalderbyt. Det var en match som inleddes med tio tysta minuter i protest mot ordningsmakt, Björn Eriksson och polisens inför säsongen nya strategi för att komma tillrätta med vad man anser vara oroligheter på svenska fotbollsläktare, oroligheter som antas leda till att vanligt folk skräms bort från våra fotbollsarenor. Matchen fick avbrytas två gånger sedan respektive klack tänt bengaliska eldar och under det ena av dessa avbrott basunerar Cmores kommentator ut obekräftade uppgifter som gör gällande att en person förts till sjukhus till följd av skador som uppkommit på grund av röken från pyrotekniken, uppgifter som genast snappas upp av och presenteras av Aftonbladet. Inom samma tidsrymd tar Göteborgsposten sitt journalistiska uppdrag på något större allvar och kontaktar ansvariga institutioner som dementerar de uppgifter som förkunnats i direktsändning och via Aftonbladets flashfunktion. Uppgifterna om att en person skulle förts till sjukhus med ambulans på grund av pyroteknik dementerades sedermera av säkerhetsansvarig i Örgryte vilket kastar ett löjets skimmer över de som gladeligen snappade upp uppgifterna från första början, uppgifter som passar agendan alldeles utmärkt och skulle låta dem vinna mark i striden om berättelsen kring svensk fotboll.  

Det är beklämmande att se högprofilerade journalister, exempelvis sådana med bakgrund i Ljungskile, sprida obekräftade uppgifter för att det passar en agenda, det är ärligt talat oseriös journalistik. Att ansvarig polis utan uppgifter förutom den egna magkänslan uttalar sig i ordalag som att ”det säkert har med bengaler att göra” är direkt problematiskt, särskilt i ett läge när det från polishåll de senaste månaderna under uppmärksammade former agerats på ett sätt som riskerar skada förtroendet för våldsmonopolet hos en stor grupp människor under en lång tid framöver. Om förtroendeminskningen är befogad eller ej? Det går att diskutera men det är fakta att så håller på att ske. I det aktuella läget är det därför beklagligt att kommunikationen från delar av media och polishåll så tydligt följer en redan utstakad agenda, det är rent ut sagt bedrövligt att man hakar på minsta tillstymmelse till chans att få världsbilden bekräftad i direkt konflikt med sitt egentliga uppdrag, allt för att vinna striden kring berättelsen om svensk fotboll.

Det ansvariga poliser och andra som argumenterar mot pyroteknik måste förstå är att pyroteknik är en viktig uttrycksform för en subkultur. Subkulturer är i viss mån rebelliska till sin natur och omöjliga att styra utifrån, något historien ger otaliga exempel på. Detta är viktigt att ha med sig när man argumenterar i frågor som rör den organiserade supporterkulturen, där pyroteknikfrågan legat högst upp på agendan under en lång period. Att därför slänga sig med plattityder och eller ren okunnighet i stil med ”kan de inte hålla på med fina tifon och sång men sluta med dessa bengaler” biter inte och kommer med största sannolikhet aldrig att göra så. Pyroteknik är och förblir en viktig del i subkulturen som är supporterkulturen och vill man ha sjungande läktare och tifon i den form det sker idag kommer pyroteknik att vara en del i arrangemangen, det är fakta och fakta bör man förhålla sig till. Att plocka russinen ur subkulturskakan fungerar inte, det är inte ett realistiskt alternativ, föreställ er raggare utan amerikanare, skejtare utan bräda eller punken utan ”de tål lite bly i nackarna”-musiken. För all del, var emot pyroteknik men var medveten om förutsättningarna, like it or not. Så jag ber er snälla snälla snälla, lämna lögner och skarvningar som uttrycks för att de passar den egna agendan åt ungdomsförbundare på twitter, så kan vi andra ägna oss åt fotboll istället. När rubriker om ”bengalkaos” skriks ut och obekräftade uppgifter om skador relaterade till läktaraktiviteter görs till sanningar av stora mediehus och profilerade journalister rasar striden om berättelsen kring svensk fotboll här och nu, och den striden får inte gå förlorad.

Fredrik Johansson
 

* Krönikan är personlig, åsikterna skribentens egna och  dereflekterar inte nödvändigtvis BKS hållning. Skribenten, och inte BKS, ansvarar således för innehållet i texten