[2010-04-06] Oerhörda psykiska påfrestningar
55 minuter in i dagens match mot Malmö FF, vid ställningen 0-1 till HBK, går jag fram till supporterklubbens ordförande och ber om att få bli entledigad från alla mina uppdrag i styrelsen. Jag står med ryggen mot planen, kallsvettas, huvudet snurrar och det känns som om jag skall kräkas närsomhelst.
Kan någon förklara för mig varför man utsätter sig för denna oerhörda psykiska påfrestning, gång på gång?
Några minuter senare kvitterar skåningarna, men våra blå-svarta hjältar fortsätter att kriga. Vi tappra supportrar som är på plats på Swedbank Arena bjuds på den bästa showen jag sett på länge. En tät match där våra spelar går stenhårt in i närkamperna och tydligt visar att dom vill vinna.
Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men Gus- Vilken spelare! Vilken match han gör! Och Järdler- hur mycket skit brukar inte han få när man läser på diverse forum på nätet, många gånger fullständigt oförtjänt. Kung Michis insats behöver jag väl inte ens nämna?
1-1 borta mot Malmö känns faktiskt helt okej, trotts att dåren domare Hansson gör årets tabbe när han inte ser skillnad på en hand och en haka, och dömer bort Sises vackra mål. MFF öser på ordentligt på slutet, och skall man vara helt ärlig är de kanske närmre mål än vad HBK var.
Hemresan gick enkelt en kväll som denna. Och nej, jag planerar givetvis inte att sluta arbeta för föreningen. Antagligen gillar jag att plågas.
På söndag krossar vi nykomlingarna Mjällby. Snälla Halmstads Bollklubb: Avgör matchen tidigt. Tänk på mitt hjärta, och tänk på mitt grånande hår.
// Björn Bejegård


